De sista dagarna har vi ätit på ett ställe som heter Old House i Saladan. Varför hittade vi inte det stället tidigare? Den billigaste och godaste Padh Thaien hittills. 50 baht, alltså ca 13 kr för världens godaste nudelrätt (har inte provat så många, men ändå). Jag, Pillan, Oskar och Max beställde in fem varmrätter, en öl, en flaska vatten och två mangoshaker för 510 baht. Det är knappt 140 kr översatt till svenska pengar. På många ställen här hade samma beställning gått på över 1000 baht. Kommer vi tillbaks nästa år så kommer vi att äta mycket här. Bästa kyckling med cashewnötter hittills enligt Pillan, den bästa Padh Thaien enligt mig och de bästa korvarna enligt Max. Goa hamburgare med.

Vi syns snart!

Martin

Vi hade inte så höga förväntningar på Phi Phi innan vi kom dit men vi trodde nog ändå att det skulle vara bättre än vad det var. För det första så ingick det ett stop i Maya Bay och då tror man ju givetvis att man skall få gå iland på ”The Beach” stranden. Inte för att vi kände att det var så viktigt men det ingick ju ändå i paketresan som vi köpt. Alla vi i båten blev lite snopna när vi insåg att det inte skulle bli något stopp på Maya Beach, istället hade vi lunch på en pyttestrand som mest såg ut som en återvinningsstation. För 11 år sen när jag var på Phi Phi gjorde vi en snorkelutflykt till Maya Bay och vi var den enda båten där den dan. Idag fanns det nog inte en enda båt som inte stannade där. För de som ville snorkla var det ju inte helt lätt med alla båtar som körde fram och tillbaka.

Från början hade vi ju lite planer på att sova över på Phi Phi några nätter men idag när vi kom iland på Phi Phi Don var vi väldigt glada för att vi inte skulle göra det. Vilket jippo, denna ö som var så vacker! Nu finns knappt någon strandremsa kvar för allt som de har byggt.

Bäst idag var Martins inköp av tröja, mitt inköp av bikini och framför allt det klara vattnet runt Phi Phi öarna, det måste sägas att det är helt fantastiskt! Bäst idag enligt Oskar och Max – att de fick varsitt rör med Mentos godis.

Det börjar bli en dålig ovana att det regnar när vi är ute och rör på oss, på väg hem idag möttes vi av ett jätteregn. Vi fick lämna våra goa platser på däck och istället sätta oss inomhus. Som tur var så gick det snabbt över.Trots att Koh Lanta inte har det klaraste vattnet kändes det som vanligt skönt att komma ”hem” igen. JVi är tacksamma för att vi bor här och inte på Phi Phi.

Dagen avslutades med middag med våra norrländska grannar Timo, Cilla och deras två barn Alvin och Ebba. Alla barnen var trötta och hungriga innan middagen kom in och Oskar, Max och Alvin som är 4 år höll innan middagen på att slå ihjäl varandra för att de inte kunde komma överens om en frisbee. Det är lustigt för barnen har tjatat om att vi skall äta middag ihop i flera dagar. Men så fort magarna var fyllda så lekte de hur bra som helst. Max kände sig riktigt stor när han fick ta hand om lilla Ebba som bara är 1 år.

Dags att sova, gonatt.

Pillan

Varje söndag är det marknad uppe i Saladan. Den hade vi inte besökt innan, så vi tänkte att vi skulle passa på innan vi åker hem. Och… det var inget att ha. Det som var intressant var det att se kötthanteringen. Rått kött utslängt på wellpapp med flugor och skalbaggar och gassande sol. Inte utan att det börjar kurra i maggen.

På väg hem lyckades vi befinna oss vid fel plats och tillfälle för tredje gången när vi lyckades hamna mitt i ytterligare ett monsunregn, det tredje på raken. Kanske inget riktigt monsunregn, men det kom en hel del regn på oss. Vi fick ta skydd under ett tak och efter en halvtimma lyckades vi få tag på en taxi och kunde fly därifrån, genomplöta. Vi hoppas på mer tur med vädret i morgon då vi åker på en dagstur till Phi Phi Islands.

/Martin

Annars hade vi en härlig dag. Förmiddagen ägnade vi vid den härliga stranden. Det var bad, fotboll, strandtennis och frisbeekastning. Vi försökte även bygga sandslott, men den fina korallsanden var inte bra till det. Martin simmade även ut och snorklade från stranden och såg en hel del fiskar. Oskar och Max lekte med två thailändska pojkar och det är så kul att se dem leka ihop fast de inte förstår varandra ett dugg.
Lunch åt vi på ett annat hotell, Mayalay. Om vi någon gång åker tillbaka till Koh Ngai kommer vi absolut att bo på detta hotell. Alla bungarna var byggda i mer enkel stil och alla hade havsutsikt, priserna här var också mer överkomliga.

När lunchen var avklarad tog vi även idag en promenad längs stranden och det tog även idag tid, men vad gör det… Efter att ha gått denna strand upp och ner två gånger kände vi oss ändå ganska färdiga med Koh Ngai, innan middagen bokade vi speedboat tillbaka till Koh Lanta.

Båtvädret kunde inte varit bättre än vad det var idag och vi såg fram emot en skön tur tillbaka till Lanta. Så blev det inte riktigt, en av motorerna på speedboaten fungerade inte men vi började ändå att åka. Mitt på öppna havet möttes vi upp av en annan båt som vi skulle byta till. Vi var ca 15 personer med full packning. Men bytet gick smidigt och även om resan tog lite längre tid än vad som var tänkt kom vi vid lunchtid fram till Koh Lanta.Oskar blev överlycklig för vi fick åka flaktaxi till hotellet. När vi svängde in mot vårt hotell DR Lanta utbrast Oskar – Nu är vi hemma! Och det sammanfattade nog vad vi alla kände. Det var en härlig känsla att komma tillbaka, både hotellgäster som vi lärt känna och personalen hälsade oss välkomna tillbaka och det kändes helt rätt att flytta in i vår gamla bungalow igen.

Från början hade vi tänkta att ö-hoppa de här sista veckorna, men det blir inget med det. Vi har insett att vi hellre stannar här och tar det lugnt den sista veckan. På sin höjd kanske det blir någon dagsutflykt, nu gäller det att ta vara på sista tiden.

Pillan

Klockan ringde imorse kl 6.00. Packningen hade vi klarat av kvällen innan, det som återstod var att dela ut diverse saker vi ansåg inte vara i behov av längre (dvs. saker vi inte fick plats med i packningen) till övriga hotellgäster och personal. Morgonen startade inte så bra, vädermässigt. Himlen var kolsvart och det blåste en del. Det kändes inte jättekul att ge sig ut på havet med speedboat. Speciellt inte eftersom vi har hört en del skräckhistorier. Men det var inte mycket att göra, biljetterna var köpta och vi hade checkat ut från hotellet. Vi sa hej då till alla och begav oss sedan iväg. Vi hann inte långt innan det började störtregna. Oskar tog det hela med ro men Max höll ganska hårt i mig. Resan gick ändå över förväntan. De körde väldigt försiktigt, kanske tog det lite längre tid än beräknat men vi kom i alla fall fram helskinnade.

Då det är lågsäsong nu hade vi inte bokat något hotell i förväg. Vi tänkte att vi skulle få bättre pris när vi väl var på plats. Vi hade siktat in oss på Fantasy resort som vi har hört en del om. Det visade sig att de mest attraktiva bungarna var svindyra och helt oprutbara. Vi tog tillslut ett rum för 2000 bath. Det är rent och fräscht men absolut inget speciellt. Från altanen sitter vi dessutom och tittar rakt in i ett annat hus. Med tanke på att vi betalde 1400 bath på Koh Lanta för betydligt bättre boende känns detta som ett nerköp.

Men… här är verkligen vackert! Härligt vita stränder och turkost vatten. Omgivningarna är otroliga och naturen fantastiskt. Vi tog efter lunch idag en tur ner på stranden. Stranden är inte speciellt lång så en promenad skulle kanske ta ca 10 minuter att gå. Men med barn tar det alltid lite längre tid, det tog för oss runt 1,5 timma. Men det är det som är så skönt, här finns inga tider att passa så Oskar och Max kan springa runt och göra det de vill. Men det är fascinerande att de blir lika upphetsade av varje krabba, eremitkräfta eller ödla som det ser. Det börjar ju ändå bli vardagsmat för dem nu. För dem är alla unika.

Trots att detta är en paradisö blir vi nog inte kvar här så länge, två kanske tre nätter. Om Martin och jag varit runt 25 och barnfria hade vi kanske stannat längre, slappat och läst ut några böcker. Men detta kanske inte är det mest ultimata stället för småbarn. Visst är stranden bra även för barn men Oskar och Max älskar ju sin pool J. Här finns heller inga andra barn så långt ögat når, mest par i olika åldrar.

Allt pekar nu mot att vi återvänder ”hem” till Koh Lanta och tillbringar nog vår sista vecka i Thailand där. Känslomänniska som jag är fällde jag ett par tårar idag över att inte vara där längre.
Men impulsiva som vi är kan planerna snabbt ändras…

/Pillan

Vi fick snällt ta skydd i en affär drygt en halvtimme innan vi lyckades komma över en taxi. Vi hade tänkt äta på ett ställe som heter ”Time for lime” längst ner på Klong Dao Beach en gång till innan vi drar vidare och vi tänkte att det skulle vara ett bra tillfälle nu. Så vi åkte dit. Taxin släppte av oss ca 150 meter från restaurangen och sedan var det bara att springa.
  
När vi sedan ätit klart väntade vi på att det skulle sluta regna eller i alla fall lugna ner sig och sedan bar det av över stranden. Efter en halv kilometer började det regna igen, dock inte lika mycket som innan, men tillräckligt för att ta Oskar på axlarna och springa. Pillan kom strax efter med Max i vagnen. Hemma i bungalowen blev det varma duschar och gonatt. Gonatt.   

/Martin

Sista tiden har gått väldigt fort och det känns som om tiden börjar rinna iväg för oss och planeringen för de sista två veckorna är i full gång.

Efter mycket funderande har vi bestämt oss för att på torsdag åka vidare söderut till en ö som heter Koh Ngai (även kallad Koh Hai). Vi har inte bokat något boende men då det börjar bli lågsäsong här nu så skall det nog inte vara något problem att hitta något på plats.

Vad vi har hört skall Koh Ngai vara väldigt fint och mycket bra för snorkling. Vet bara inte om jag vågar snorkla nu efter min öroninfektion. Aj, aj, aj vad ont det gjorde, jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Men nu har jag äntligen kommit ur min bubbla och även om jag kan känna av ett litet lock ibland så känns det mycket bättre. Skall på återbesök hos Farbror Doktorn på onsdag, får hoppas att allt ser bra ut så att jag kan återgå till att lapa sol, dricka paraplydrinkar och bada. Som jag enligt doktorn inte skulle göra. Men innan Martin hinner skvallra skall jag erkänna att jag har fuskat. Men bara lite.

Pillan

Mossan och fassan fick i uppdrag att ordna med logistiken och eftersom vägarna runt ön växlar mellan bra och under all kritik, så fick det bli med bil.

De hittade Soksan (stavning okänd), mellan 15 och 20 år och icke engelskspråkig (förutom ”yeah”). Vi förklarade för honom att vi vill börja med att titta på utkikspunkten på ön, Viewpoint. Efter det ville vi besöka Old Town och därefter ville vi åka ner och äta på en restaurang som heter ”Same Same But Different” som ligger längre söderut på västsidan. Sist ville vi se nationalparken som ligger längst ner på Koh Lanta. Han svarade ”Yeah, yeah” och sedan gjorde vi allt det vi sa plus lite till i bakvänd ordning. Vilket inte gjorde något, för Soksan känner ju till ön något bättre än oss. Så det var bara att hänga med, och det blev helt ok.

Vädret var till skillnad från alla andra dagar inte soligt och varmt utan regnigt och kallt (28 grader), men det gjorde inte så mycket, vi satt skyddade i bilen mellan de stopp som vi gjorde. Första och bästa stoppet var nationalparken. Därefter käkade vi lite lunch på ”Same Same But Different”. Sedan åkte vi vidare, och utan att vi fattade hur det gick till så var vi plötsligt på östsidan av ön för att bl.a. titta på en gammal fiskeby där det bor sea gypsys (sjözigenare). Byn heter Sang Ga U och den skadades tydligen svårt av tsunamin 2004, men har byggts upp igen. Sedan väntade Lanta Old Town, som tidigare var Koh Lantas ”huvudstad”. En ensam gata, några hundra meter lång med några små affärer läng med vägen. Ett ganska sömnigt ställe. Sista stoppet var en restaurang med en utkiksplats, Viewpoint, som var helt ok.

På väg tillbaka till resorten så stannade plötsligt Soksan, mumlade något och sprang ut ur bilen och nerför gatan. Han hade fått bensinstopp visade det sig. Några minuter senare såg vi honom i backspegeln gåendes med några bensinfyllda plastflaskor. Så kan det gå.

Dagen avslutades med att mossan och fassan skickade upp en ”Lucky Balloon”, en risballong som ska bringa tur när den skickas upp. Undrar vad det betyder om ballongen störtar i havet som en ballong gjorde innan morsans och farsans.

/Martin

De pastellfärgade pillren har gjort underverk på Pillan som idag gav upp sin bananmilkshakediet och följde med och åt riktig mat. Hon är inte riktig bra ännu, men hon säger att det inte gör så ont längre men det känns som om hon går omkring i en bubbla. Ok. Pillan ska på återbesök hos farbror doktorn på onsdag nästa vecka, så vi stannar lite längre än vad vi hade tänkt först och blir kvar här tills på torsdag. Efter det så har vi en och en halv vecka kvar och då väntar (som det ser ut nu) Koh Hai, ett par dagar på Phi Phi Island och kanske något annat. Vi får se.

Ovanligt fin solnedgång i kväll. Se bild på Max. Tätt följt av åska och skurar.

Martin

Saladans Health Center är inget sjukhus men där finns läkare tillgängliga mellan vissa tider. Hela besöket tog väl ca 15 minuter inklusive inskrivning och tablettutlämning. Doktorn sa att hon hade en ”infection in the ear” och att det var ”red and swollen and full of wax”. Så kan det gå, tydligen inte helt ovanligt om man legat och plaskat i vattnet för mycket, i Pillans fall berodde det antagligen på snorklandet vid Koh Rok. I alla fall, allt gick på en kvart och Pillan lämnade stället med en uppmaning om att hålla sig borta från stark sol och vatten samt med tre kartor piller: antibiotika, inflammationshämmande och smärtstillande.

Färgstarka piller lovar om starka grejer, så vi hoppas att det går över snabbt. Återbesök om en vecka.

Martin