Syns snart!!!

Även om det känns bra att komma hem så är det allt lite vemodigt, vi har det ju riktigt skönt. Det är också en del vi hade tänkt att göra men det har inte hunnits med. Det får bli en annan gång.

Igår innan vi lämnade Koh Lipe tog jag en sjösjuketablett om det eventuellt skulle bli svår sjögång. Nu gick ju resan med speedboat otroligt bra. Aldrig mer att jag åker färja så långt. När vi hade checkat in här på DR så började jag att känna mig konstig, började frysa var otroligt trött och kände mig allmänt snurrig i huvudet. Det kändes som om jag skulle bli sjuk men insåg sen att det måste varit en biverkning av tabletten jag tog. Det var lite obehagligt.

Idag har det varit poolen för hela slanten. Oskar är i poolen hela tiden, möjligtvis kommer han upp ibland och ber om en shake, men det är knappt att han vill följa med att äta lunch. Hans öra verkar vara helt läkt nu. Max som gärna vill bada utan puffar ”simmar” mellan mig och kanten och varje gång han klarar det säger han – Bra Maxen, duktigt Maxen! Martin tog sig en promenad idag och jag passade på att ta mig en massage på stranden, antagligen den sista för i år…

På måndag kommer vi att bli upphämtade av Mr Kom på hotellet vid 9.30. Han kommer att köra oss in till några varuhus i Krabi för lite shopping innan han släpper av oss på flygplatsen. Annars har det varit ganska dåligt med shopping i år, utbudet i Saladan är exakt det samma som förra året. Kanske kan vi hitta något kul i Krabi.

Nu ses vi snart, skall bli kul att träffa alla!

Sista dagen bestämde vi oss för att ta en longtail till Sunrice Beach igen. Sol, snorkling, sol, toabesök med Oskar, sol, snorkling och sedan lunch och promenad tillbaks till resorten vi Koh Lipes lilla gågata. Under lunchen såg vi en stackare som beställt in en papayasallad troligen ovetandes om att den är sanslöst stark. Jag så hur hon svettades och frågade ”Spicy?” men hon fick inte fram några ord, bara missljud. Men vi förstod ändå.

Kvällen spenderade vi på Pattaya där jag och Pillan satt och sög på var sin Singha och tittade på ungarna när de lekte i sanden.

Eftersom timmarna går fort när man har kul bestämde vi oss för att Pillan skulle gå hem till hundgården och duscha av Oskar och Max och att jag skulle gå och köpa lite kycklingspett och liknande som Pillan gått och trånat efter och som hon tyckte ”Såg såååå goda ut”. Jag köpte några större spett (och fick direkt nya hundkompisar) till mig och Pillan som var lite mer spicy och några småspett som inte var spicy till Oskar och Max plus lite Singha och läsk och begav mig tillbaks. Jag dukade upp festmåltiden på golvet och serverade delikatesserna i plastmuggar. Det slutade med att Pillan, Oskar och Max delade på fyra småspett (barnstorlek) och jag fick trycka i mig tre jättespätt eftersom Pillan tyckte att det var för mycket ”pill” att äta dom. Vad gör man inte för familjen. Och om någon fick lägga sig hungrig den kvällen så var det inte jag. Sedan följde det sedvanliga underhållningen med dog fights på altanen och därefter fick vi försöka sova till ljudet av en bentuggande byracka som parkerat utanför vår dörr och och ånnu mer hundslagsmål.

Efter att vi checkat ut och ätit frukost dagen därpå gick vi ner till stranden för att vänta in speedboaten som skulle ta oss tillbaka till Koh Lanta. Där mötte vi drygt femtio kineser som hade kurs i snorkling. Instruerade av en skrikande man iförd våtdräkt, ölmage och megafon stod det en drös fullt påklädda kineser i vattnet och försökte snorkla medan resten av flocken förberedde sig på land. Sedan åkte de iväg i en jättespeedboat från helvetet (som vi hoppades var vår, men det väntade en mindre variant lite längre bort). En minnesvärd syn.

Sedan åkte vi iväg i vår speedboat och innan vi han blinka så var vi tillbaka på Koh Lanta. Inte riktigt så fort kanske, men det gick på strax under tre timmar jämfört med dryga sex timmar med färja. Det var lite hoppigt på sina ställen och Max låg och höll för sina öron ibland men det gick riktigt bra. Så vi var tillbaka på Koh Lanta igen strax efter klockan tolv vilket gjorde att vi hann att säga hej då till Timo och Cilla som åkte från D.R. klockan ett.

I dag har vi varit på Sunrise Beach som ligger på andra sidan ön. Eftersom Pattaya Beach är så fullsmockad med longtailbåtar mm så kändes det lockande att besöka en strand som är lite lugnare. Vi tog en promenad dit via en gågata som börjar mitt på stranden och leder in till öns mitt. Sedan gick vi på diverse småstigar innan vi via Koh Lipes sjukhus (Max började också klaga på ont i örat, så vi passade på att besöka ett sjukhus, igen… öroninfektion och inget bad löd domen som kostade 30 baht inklusive antibiotikadroppar för örat) tog oss ner till stranden och vidare fram till målet. En riktigt fin strand med lite folk och bara en hund. Resten av dagen blev riktigt soft. Solade, byggde sandgubbar och snorklade innan vi stekta och lite trötta drog oss tillbaka. På vägen tillbaka regnade det en skvätt.

Efter lite slappande på rummet så begav vi oss iväg för lite käk. Vi åt på Daya Resort som Pillan läst bra om. Vi kan sammanfatta middagen så här: maten var totalt smaklös trots att jag sa att jag ville ha min nudelrätt spicy och sedan avslutades middagen med att jag ställde min vänstra fot i ett bo med rödmyror.

Efter maten lekte vi jage hem över stranden. En jätterolig lek tyckte Oskar och Max tills en vovve ville vara med och leka. Oskar började gallskrika och Max låg kvar i stranden en liten stund rejält nackslickad av hunden. Max tog traumat bra och förklarade, för att lugna Oskar (eller för att intala sig själv): ”Det är inget fara, det är lätt som en plätt”.

När Oskar och Max somnat satte vi oss utanför vår lilla radhuskoja och läste lite. Det blev skön läsning blandat med hetsjakt på herrelösa hundar som hela tiden kom upp på altanen. Upp och ner ur stolen. Bra med lite benträning.

Under natten slogs hundarna om altanerna utanför. I snitt en hundfight i timmen, lite som att snooza sig genom natten. Helt ok, eftersom jag använder snoozen på väckarklockan även hemma.

Det var gott om plats på färjan som kändes väldigt bra trots oljudet från motorn. Det fanns också ett härligt soldäck. Första anhalt var Koh Hai, där vi var förra året. Det var väldigt kul att se det igen, det är verkligen jätte fint! Stoppet efter det var Koh Kradan och sedan Koh Muk. Sen trodde vi att båten skulle lägga in högsta växeln och så snabbt som möjligt ta oss till Koh Lipe. När vi närmade oss piren i Trang saktade båten in och vi fick höra att vi skulle byta till en större färja. Alla passagerare gick av och efter ca 45 minuter kom den andra färjan. Som vi upplevde det så kändes den mycket mindre, eller så hade det tillkommit många passagerare. Det kändes som om vi satt som packade sillar. Det blev ju inte heller bättre av att vi satt längst bak och hade motorerna dånande i öronen under hela resan. Som tur var somnade barnen nästan genast. Max sov under hela tiden och Oskar under större delen av resan.

Martin blev aningen förvånad när han i slutet av resan såg min mage, han trodde att jag var i tredje månaden… Men så är inte fallet. Jag har bara lite svårt för att gå på offentliga toaletter så jag ville helst vänta med att kissa tills vi kom fram till hotellet, vilka jag också gjorde .

Kl 16.30 svängde vi äntligen in mot Koh Lipe och här är verkligen fint, vi har aldrig sett så vit sand. Men tyvärr är det väldigt mycket båtar som lägger till på Pattaya-stranden där vi bor, så de har fått spärra av ett område där man kan bada. Imorgon skall vi ta oss till någon av de andra stränderna. Rummet vi har på Bundhaya är verkligen inget speciellt. Det är väldigt enkelt, funderade lite på att uppgradera oss men det känns ändå ok, roligare att lägga pengarna på något annat. Rummet är bra men badrummet ser ganska ofräscht ut då det är fullt med svartmögel på väggarna.

Det är helt otroligt men vi bor grannar med 3 familjer från Sävedalen här på Bundhaya. Inga vi känner sen tidigare men ibland är världen allt liten. Efter incheckning blev det en liten tur på stranden och sedan middag på hotellets restaurang. Vi känner oss alla lite möra efter resan så vi skall lägga oss att läsa. Imorgon skall vi ut och se mer av ön.

Jag tog en promenad på stranden i fredags och det var som (nästan, antar jag) att gå runt på ett slagfält. Det låg strandade fiskar döda och lemlästade överallt. Det var som att återuppleva Braveheart, fast med fisk. Jag hittade en boxfish, en bläckfisk, två blåsfiskar (varav en på ca 35 cm), några (av mig…) oidentifierade firrar varav en halshuggen (som sagt, Braveheart) och en manet. Man fick titta var man satte fötterna…

På eftermiddagen senare samma dag åkte vi till Old Town ihop med Cilla och Timo. Mr Adam körde oss i en songtaew utan stötdämpare bak, vilket kändes som att åka ribbåt där vägarna var som värst. Old Town är inget annat än en liten håla bestående av en pir, en gata och kanske något mer, men de har ett ställe som heter Mango House som har riktigt grymma hamburgare, och det behövs en saftig hamburgare ibland för att variera sig från thaimaten.

Igår (lördag) började Oskar att klaga på lite ont i örat. Eftersom var och varannan unge på resorten åkt på öroninflammation (poolens fel, enl många) så tänkte vi att det är bäst att fixa medicinering snabbt. På måndagen skulle vi ju åka vidare till Koh Lipe och då är det ju gött att ha påbörjat medicineringen, tyckte vi. Så på rekommendation av några longstayare på resorten så tog vi första tuc-tuc till dr Sallarin på Long Beach. Tyvärr var dr Sallarin inte tillgänglig utan skulle återkomma igen en vecka senare.

Så vi fortsatte färden tillbaka igen, mot Saladan där det också finns en läkarmottagning. Där var det tyvärr också ont om läkare, men två snälla tjejer som jobbade i receptionen (tror vi nu) försökte hjälpa till att ställa diagnos på Oskars öra. Båda lyste lite med öronlampan (eller vad heter det?) och pekade och pratade och kom fram till att det inte var någon infektion, utan att det var vax i örat. Absolut ingen infektion sa de, så vi gick till apoteket och köpte örondroppar och en liten flaska Paracetamol.

Tyvärr så blev ju inte örat bättre, utan mycket värre, så idag (söndag) åkte jag och Oskar till Old Town där Koh Lantas Hospital ligger. Där blev han snabbt inskriven (som Master Oskar Clasbors) och undersökt av läkare. De konstaterade att Master Oskar hade lite feber och öroninflammation (inget vax!!). När farbror doktorn kände på Oskars öra så grät Oskar så att tårarna sprutade som på Lille Skutt.

Vi hämtade ut mer Paracetamol, Antibiotika att dricka, Antibiotika som droppar för öronen och även en liten flaska medicin mot snuva och öronont. Så nu är Master Oskar medicinerad och förhoppningsvis redo i morgon när vi åker till Koh Lipe med expressbåt kl 10 imorgon förmiddag. Det ska ta mellan 5-6,5 timmar beroende på sjögång mm.

Nu verkar regnperioden ha börjat så smått också. Hoppas att den inte har nått Koh Lipe ännu…

När Martin och Oskar var på sitt fiske/snorkling äventyr hade jag och Max en mysig men lite olycklig dag.  Vi började nere på stranden och Max satt och lekte med sina gubbar och bilar. Han gick verkligen upp i sin lek, som bara han kan göra J. Plötsligt kommer Ebba två år och slänger en spade sand rakt i Max ögon. Det var en hel del sand, han kunde inte öppna ena ögat. Efter mycket vatten, ögondroppar och gallskrik ifrån Max var han tagen men ändå vid gott mod. Han kurade ihop sig i min famn och satt så en bra stund. Efter lite glass var han helt återställd igen.  Efter lunch lekte han med sin likasinnade kompis Alvin. De delar bla intresset att leka med gubbar och att titta på film.

I tisdags hade vi en liten tjej-träff med några mammor dvs jag och Sundsvallsligan.  Vi började med After beach och efter middagen när män och barn gått hem och lagt sig var det meningen att vi skulle gå till en bar på stranden. Men då vår bar här på hotellet serverar väldigt goa drinkar blev vi kvar här hela kvällen. Igår kväll var det killarnas tur. De lyckades dock ta sig lite längre än till hotellbaren J.

Nu är det bara tre dagar kvar tills vi åker till Koh Lipe, det känns väldigt kul samtidigt som det känns lite tråkigt att lämna Koh Lanta. Även om dagarna för det mesta ser likadana ut blir det aldrig långtråkigt, när man väl kommit in i livet här vill man bara stanna. Det är så avslappnande!  Oskar badar mest hela tiden, men helst i poolen. Max gillar både havet och poolen och nu vill han helst inte ha några puffar på sig längre.

Dags även för mig att sova, natti natti.

Nu är boendet bokat och betalt på Koh Lipe. Vi ska på Bundhaya Resort mellan (kanske längre) 29 mars och 2 april, alltså fyra nätter. Vi kommer att bo här för 1800 bath/natt inklusive frukost.