Idag var det mamma och pappas sista dag. Ända sedan igår så har det känts väldigt vemodigt. Vi tog en sista lunch och beställde in några av favoriträtterna innan de blev upphämtade av taxin som skulle ta dem till flygplatsen. Jag trodde inte att det skulle kännas så starkt men det blev ett tårfyllt farväl. De har ju varit med från början och nu ses vi inte på över 6 veckor.

När det gäller mina föräldrar har två mycket chockerande saker hänt under de veckor som de har varit med. För det första: mamma – kattskräcken är nästan botad! Under de sista dagarna har hon vågat gå hem själv utan att ha någon som jagar bort katterna. Hon har kunnat sitta lugnt och stilla i restaurangen även om hon vetat att katterna befunnit sig 5 meter bort. Det här är stora framsteg och jag och Martin är väldigt chockade.

För det andra: pappa – jag har aldrig förut hört honom säga att han är hungrig. Speciellt inte när han har varit utomlands. I vanliga fall när han är utomlands blir han alltid dålig i magen. Nu är det han som har pratat om att han är hungrig stup i ett och sprungit iväg och köpt lunch till alla. Inte ens i Sverige äter han lunch utan klarar sig bra på en halv muffins. Det lugnet som är här + thaimaten (och Singhan – Martins anm.) tror jag har passat både han och hans mage.

Idag blev det också ett liten nystart för oss, vi bytte resort och istället för 15 kvadrat bor vi nu på ca 20. På måndag skall barnen börja i en barnklubb och det tror jag nog skall bli väldigt kul för dem. Vi har bokat 10 nätter på D.R Lanta där vi bor nu och efter det får vi se vad det blir. Sitter just nu på vår lilla altan och barnen ligger inne och sover. Ca 10 meter bort ligger poolen och går man 50 meter till är man nere vid havet, det är inte helt fel J

Jag tror verkligen att jag har funnit lugnet nu och jag njuter verkligen av att vara här. Under eftermiddagen idag var vi nere vid stranden och mina tre killar spelade fotboll medans jag själv satt och tittade ut över havet där solen sakta gick ner över Phi Phi-öarna. Då tänkte jag för mig själv, kan man ha det bättre än så här?

/Pillan

Myggantalet har ökat och med det antalet myggbett. Pillan och Anette/Ester (gammalt blod?) har klarat sig bra, men resten av oss har fått ganska mycket bett. Det kliar bra och mycket, och det genererar i sin tur lite blodvite, så för att undvika inflammation i såren (speciellt på Oskar o Max) besökte vi farmacian efter frukosten och köpte sprit(sårtvätt!), någon klireducerande salva till ungarna, tigerbalsam (som thailändarna använder mot klåda och allt annat, tydligen) och mer myggspray.

Att tvätta Oskar och Max små sår är intressant. Max gnyr och gnäller lite när det svider. Oskar skriker som om vi höll på att amputera hans ben. Hoppas att det ger sig snart. Man har ju hört lite historier om inflammerade myggbett.

Efter apoteket så tog vi Tuk-tuk in till Ban Saladan för att undersöka shoppingutbudet. Stort sett bara kopior men en hel del att köpa till ungarna. Anette och Pillan fick väl ut mest av det. Vi drog oss tillbaka till poolen vid 12 ungefär, när det blev för varmt att springa runt på gatorna. Det är gott att leva.

Ester börjar få bra koll på övriga gäster på resorten nu. Hon sitter på stranden och väntar på maten vi beställt, med halvöppen mun och mumlar ”Då åker de hem på torsdag…”, ”Nu har det kommit nya gäster…”, ”De kom i förrgår…” och liknande.

Ska snart ge mig ut och leta efter kontantkort till mobilen. Var uppe på ett litet torg här på stranden och trodde att jag köpte ett, men upptäckte att det inte fanns något simkort i. Vet inte vad det var jag köpte och ibland vet man inte hur mycket thailändarna förstår. De vill inte gärna säga att de inte förstår utan säger hellre ”yes, yes” och hoppas att det blir bra så. Jag pratade med en svensk kille här, han berättade om när han beställde en hamburgare på en restaurang. Köttet var slut och i stället för att säga att det inte gick att beställa hamburgare så serverade de en utan kött och hoppades att han inte skulle märka något. Same same but different…

/Martin

Mormor Anette trodde nog att det skulle vara mindre katter här än på alla övriga ställen i världen, men så var inte fallet. Det smyger omkring katter överallt och Anette har nerverna utanför kroppen och längtar antagligen hem. Men hon får härdas. Det smyger omkring katter vid massageståndet (kan man säga så? ) där Anette planerar att få sig lite ryggmassage. Vi har inte berättat det för henne.

Budda ville ha kort på Esters katter, men de var som bortblåsta när jag och Oskar skulle ta kort på någon av dem. I stället (kanske bättre…) så skrämde jag upp Ester lite och förevigade henne med  nerverna utanpå kroppen. Hoppas det duger…

 /Martin

Väl incheckade däckade vi av i drygt en timme. Sedan gick vi ner för trappan till resortpoolen för ett litet dopp och sedan tog vi en sväng och kollade omgivningarna. Man kan inte låta bli att imponeras av naturen. Ett hundrafemtio meter högt berg alldeles utanför hotellrummet med apor som hoppar omkring i träden och vildkatter överallt som skrämmer livet ur Anette (Pillans morsa med svår kattskräck, inget att skoja om…). 

Dag 1 och 2 har vi bara tagit det lugnt och solat/badat och kommit i fatt jetlagen. I går var vi inne och kollade läget i Ao Nang. Säljarna (i alla fall de som jobbade hos skräddarna) var inte att leka med. Värre än Turkiet. Övriga är oftast ett nöje att pruta och tjata med. 

Oskar och Max trivs som två fiskar i vattnet. De vill bada hela tiden och har hur kul som helst. De verkar gilla maten också, vilket känns bra. Oskar blev lite febrig efter i söndags, kanske lite solsting, men han var i gång igen dagen efter. För de som undrar så har Christer fortfarande inte haft några problem med sin mage, men uppdateringar kommer. Och… han äter thaimat! 

I morgon ska vi åka runt och titta på öarna (Poda Island mm) runt omkring och på torsdag förmiddag bär det av till Koh Lanta för ytterligare 5 veckor. Återkommer med lite rapporter när vi kommit dit. 

Hörde att det snöar hemma! 

Ha det! 

/Martin