Koh Jum

Åtta på morgonen skulle båten gå och vi skulle bli upphämtade med bil någon gång mellan 7:30 och 7:40. 7:45 hade det fortfarande inte kommit någon bil och när klockan blev 7:55 så började jag och Timo fundera på att gå upp till stället där vi bokade biljetterna och boka om allt till dagen efter. Då dyker bilen upp och jag säger något om att båten går om fem minuter och att det kanske blir tajt. ”It’s ok” svarade chauffören lugnt och det hade han rätt i. Båten stod kvar och allt löste sig fint ändå.

Koh Jum är ingen ö där det händer grejer. Det är stendött och ett perfekt ställe att ta igen sig på. På longtail-båten som plockade upp oss från färjan mötte vi en dansk pensionär som berättade att han stannar fem månader om året på Koh Jum, varje år, och att han har gjort det i många, många år. Vi stannade två nätter och under den tiden vi var där kändes det som om vi gjorde ungefär det man kan göra på ön. Men jag kan tänka mig att om man stannar lite längre och kommer in i öns icke-tempo, så kan man nog få tiden att gå.

I alla fall, efter lite förhandlande så fick vi en bungalow ca 10 meter från stranden. 1400 baht/natt ink frukost men utan AC men med fläkt. Kanonläge! Alldeles utanför oss fanns det två hängmattor som ungarna tyckte var mycket underhållande.

Vi hade fått höra från den danske pensionären att det inte var något bra badläge framför vår resort men att det var mycket bättre ca 200 meter längre bort på stranden. Så vi begav oss dit och tog det lite vackert. Badade, spelade fotboll på stranden, käkade lite lunch. Sedan gick vi tillbaka till vår resort och gjorde ingenting på hela eftermiddagen (vad ska man göra på en ö där det inte finns något att göra…?). Helt underbart. Jag hade ingen aning hur mycket klockan var och om någon hade frågat om vilken dag det var så var det inget man kunde svara på riktigt, inte utan att fråga runt lite (det låter som om jag hade köpt marijuana från serveringspersonalen för fem baht paketet, men icke…). Helt underbart och en skön kontrast till hur man har det hemma, när man hela tiden kan säga nästan exakt vad klockan är utan titta efter.

Efter en lång och sömnlös natt för familjen Berglund där Alma, fem år, åkt på öroninflammation bestämde sig vi och Timo mm att ta en promenad runt delar av ön medans fam Berglund åkte till öns läkare med Alma. Det blev en hyfsat lång och mycket dammig promenad där vi passerade en skola och passade på att köpa lite vatten på en liten mack längs med vägen. Till slut nådde vi fram till havet igen och gick tillbaka till vår resort längs med stranden.

Eftermiddagen fördrevs med ett besök på Koh Jum Village, en liten fiskeby som ligger ca 15 minuters färd med longtail-båt från Andaman Beach Resort. Där började vi med att få i oss lite lunch och därefter gick vi omkring i byn och såg oss omkring. Detta tog inte speciellt lång tid, det kändes som en riktig spökstad, men det var intressant ändå. Sedan blev det tuc-tuc tillbaka igen.

Koh Jum, ett riktigt skönt ställe som vi gärna åker tillbaka till.