Tårar

Äntligen är Max feber borta, vi blev lite oroliga ett tag när febern inte ville ge sig. När barnen är sjuka vill man bara vara hemma. Farfar Lasse hemma i Sverige fick agera medlare och ringde sjukvårdsupplysningen och rådfrågade. Med tanke på myggbetten blir man ju orolig för denguefeber och man tror ju alltid det värsta med en gång. Men nu är febern alltså borta och det känns bra.

Idag var det mamma och pappas sista dag. Ända sedan igår så har det känts väldigt vemodigt. Vi tog en sista lunch och beställde in några av favoriträtterna innan de blev upphämtade av taxin som skulle ta dem till flygplatsen. Jag trodde inte att det skulle kännas så starkt men det blev ett tårfyllt farväl. De har ju varit med från början och nu ses vi inte på över 6 veckor.

När det gäller mina föräldrar har två mycket chockerande saker hänt under de veckor som de har varit med. För det första: mamma – kattskräcken är nästan botad! Under de sista dagarna har hon vågat gå hem själv utan att ha någon som jagar bort katterna. Hon har kunnat sitta lugnt och stilla i restaurangen även om hon vetat att katterna befunnit sig 5 meter bort. Det här är stora framsteg och jag och Martin är väldigt chockade.

För det andra: pappa – jag har aldrig förut hört honom säga att han är hungrig. Speciellt inte när han har varit utomlands. I vanliga fall när han är utomlands blir han alltid dålig i magen. Nu är det han som har pratat om att han är hungrig stup i ett och sprungit iväg och köpt lunch till alla. Inte ens i Sverige äter han lunch utan klarar sig bra på en halv muffins. Det lugnet som är här + thaimaten (och Singhan – Martins anm.) tror jag har passat både han och hans mage.

Idag blev det också ett liten nystart för oss, vi bytte resort och istället för 15 kvadrat bor vi nu på ca 20. På måndag skall barnen börja i en barnklubb och det tror jag nog skall bli väldigt kul för dem. Vi har bokat 10 nätter på D.R Lanta där vi bor nu och efter det får vi se vad det blir. Sitter just nu på vår lilla altan och barnen ligger inne och sover. Ca 10 meter bort ligger poolen och går man 50 meter till är man nere vid havet, det är inte helt fel J

Jag tror verkligen att jag har funnit lugnet nu och jag njuter verkligen av att vara här. Under eftermiddagen idag var vi nere vid stranden och mina tre killar spelade fotboll medans jag själv satt och tittade ut över havet där solen sakta gick ner över Phi Phi-öarna. Då tänkte jag för mig själv, kan man ha det bättre än så här?

/Pillan