Koh Ngai

In natt vaknade jag av att jag hade en stor klump i hjärtat. Kände mig orolig och nervös. Visste först inte vad det berodde på men insåg sen att det var ångest för att vi skulle lämna Koh Lanta. Det har ändå varit vårt hem i 6 veckor och vi har haft det så otroligt bra, det känns verkligen som vårt hem nu och man skaffar sig ändå lite rutiner. Man går upp och äter sin frukost och beställer samma varje dag, efter det funderar vi på om det skall bli poolen eller stranden, eller kanske skall vi ta en utflykt idag? Nä, vi har ju det så bra här, vi tar stranden innan lunch och poolen efter lunch så blir allas behov tillfredställda.Vi känner eller känner i alla fall igen alla som bor på resorten och man hejar och skojar och pratar om ditt och datt och barnen leker, allt känns väldigt gemytligt. Även personalen på DR Lanta har börjat mjukna och skojar med barnen och det händer tom ibland att man får ett leende.

Klockan ringde imorse kl 6.00. Packningen hade vi klarat av kvällen innan, det som återstod var att dela ut diverse saker vi ansåg inte vara i behov av längre (dvs. saker vi inte fick plats med i packningen) till övriga hotellgäster och personal. Morgonen startade inte så bra, vädermässigt. Himlen var kolsvart och det blåste en del. Det kändes inte jättekul att ge sig ut på havet med speedboat. Speciellt inte eftersom vi har hört en del skräckhistorier. Men det var inte mycket att göra, biljetterna var köpta och vi hade checkat ut från hotellet. Vi sa hej då till alla och begav oss sedan iväg. Vi hann inte långt innan det började störtregna. Oskar tog det hela med ro men Max höll ganska hårt i mig. Resan gick ändå över förväntan. De körde väldigt försiktigt, kanske tog det lite längre tid än beräknat men vi kom i alla fall fram helskinnade.

Då det är lågsäsong nu hade vi inte bokat något hotell i förväg. Vi tänkte att vi skulle få bättre pris när vi väl var på plats. Vi hade siktat in oss på Fantasy resort som vi har hört en del om. Det visade sig att de mest attraktiva bungarna var svindyra och helt oprutbara. Vi tog tillslut ett rum för 2000 bath. Det är rent och fräscht men absolut inget speciellt. Från altanen sitter vi dessutom och tittar rakt in i ett annat hus. Med tanke på att vi betalde 1400 bath på Koh Lanta för betydligt bättre boende känns detta som ett nerköp.

Men… här är verkligen vackert! Härligt vita stränder och turkost vatten. Omgivningarna är otroliga och naturen fantastiskt. Vi tog efter lunch idag en tur ner på stranden. Stranden är inte speciellt lång så en promenad skulle kanske ta ca 10 minuter att gå. Men med barn tar det alltid lite längre tid, det tog för oss runt 1,5 timma. Men det är det som är så skönt, här finns inga tider att passa så Oskar och Max kan springa runt och göra det de vill. Men det är fascinerande att de blir lika upphetsade av varje krabba, eremitkräfta eller ödla som det ser. Det börjar ju ändå bli vardagsmat för dem nu. För dem är alla unika.

Trots att detta är en paradisö blir vi nog inte kvar här så länge, två kanske tre nätter. Om Martin och jag varit runt 25 och barnfria hade vi kanske stannat längre, slappat och läst ut några böcker. Men detta kanske inte är det mest ultimata stället för småbarn. Visst är stranden bra även för barn men Oskar och Max älskar ju sin pool J. Här finns heller inga andra barn så långt ögat når, mest par i olika åldrar.

Allt pekar nu mot att vi återvänder ”hem” till Koh Lanta och tillbringar nog vår sista vecka i Thailand där. Känslomänniska som jag är fällde jag ett par tårar idag över att inte vara där längre.
Men impulsiva som vi är kan planerna snabbt ändras…

/Pillan