Även om det känns bra att komma hem så är det allt lite vemodigt, vi har det ju riktigt skönt. Det är också en del vi hade tänkt att göra men det har inte hunnits med. Det får bli en annan gång.

Igår innan vi lämnade Koh Lipe tog jag en sjösjuketablett om det eventuellt skulle bli svår sjögång. Nu gick ju resan med speedboat otroligt bra. Aldrig mer att jag åker färja så långt. När vi hade checkat in här på DR så började jag att känna mig konstig, började frysa var otroligt trött och kände mig allmänt snurrig i huvudet. Det kändes som om jag skulle bli sjuk men insåg sen att det måste varit en biverkning av tabletten jag tog. Det var lite obehagligt.

Idag har det varit poolen för hela slanten. Oskar är i poolen hela tiden, möjligtvis kommer han upp ibland och ber om en shake, men det är knappt att han vill följa med att äta lunch. Hans öra verkar vara helt läkt nu. Max som gärna vill bada utan puffar ”simmar” mellan mig och kanten och varje gång han klarar det säger han – Bra Maxen, duktigt Maxen! Martin tog sig en promenad idag och jag passade på att ta mig en massage på stranden, antagligen den sista för i år…

På måndag kommer vi att bli upphämtade av Mr Kom på hotellet vid 9.30. Han kommer att köra oss in till några varuhus i Krabi för lite shopping innan han släpper av oss på flygplatsen. Annars har det varit ganska dåligt med shopping i år, utbudet i Saladan är exakt det samma som förra året. Kanske kan vi hitta något kul i Krabi.

Nu ses vi snart, skall bli kul att träffa alla!

Det var gott om plats på färjan som kändes väldigt bra trots oljudet från motorn. Det fanns också ett härligt soldäck. Första anhalt var Koh Hai, där vi var förra året. Det var väldigt kul att se det igen, det är verkligen jätte fint! Stoppet efter det var Koh Kradan och sedan Koh Muk. Sen trodde vi att båten skulle lägga in högsta växeln och så snabbt som möjligt ta oss till Koh Lipe. När vi närmade oss piren i Trang saktade båten in och vi fick höra att vi skulle byta till en större färja. Alla passagerare gick av och efter ca 45 minuter kom den andra färjan. Som vi upplevde det så kändes den mycket mindre, eller så hade det tillkommit många passagerare. Det kändes som om vi satt som packade sillar. Det blev ju inte heller bättre av att vi satt längst bak och hade motorerna dånande i öronen under hela resan. Som tur var somnade barnen nästan genast. Max sov under hela tiden och Oskar under större delen av resan.

Martin blev aningen förvånad när han i slutet av resan såg min mage, han trodde att jag var i tredje månaden… Men så är inte fallet. Jag har bara lite svårt för att gå på offentliga toaletter så jag ville helst vänta med att kissa tills vi kom fram till hotellet, vilka jag också gjorde .

Kl 16.30 svängde vi äntligen in mot Koh Lipe och här är verkligen fint, vi har aldrig sett så vit sand. Men tyvärr är det väldigt mycket båtar som lägger till på Pattaya-stranden där vi bor, så de har fått spärra av ett område där man kan bada. Imorgon skall vi ta oss till någon av de andra stränderna. Rummet vi har på Bundhaya är verkligen inget speciellt. Det är väldigt enkelt, funderade lite på att uppgradera oss men det känns ändå ok, roligare att lägga pengarna på något annat. Rummet är bra men badrummet ser ganska ofräscht ut då det är fullt med svartmögel på väggarna.

Det är helt otroligt men vi bor grannar med 3 familjer från Sävedalen här på Bundhaya. Inga vi känner sen tidigare men ibland är världen allt liten. Efter incheckning blev det en liten tur på stranden och sedan middag på hotellets restaurang. Vi känner oss alla lite möra efter resan så vi skall lägga oss att läsa. Imorgon skall vi ut och se mer av ön.

När Martin och Oskar var på sitt fiske/snorkling äventyr hade jag och Max en mysig men lite olycklig dag.  Vi började nere på stranden och Max satt och lekte med sina gubbar och bilar. Han gick verkligen upp i sin lek, som bara han kan göra J. Plötsligt kommer Ebba två år och slänger en spade sand rakt i Max ögon. Det var en hel del sand, han kunde inte öppna ena ögat. Efter mycket vatten, ögondroppar och gallskrik ifrån Max var han tagen men ändå vid gott mod. Han kurade ihop sig i min famn och satt så en bra stund. Efter lite glass var han helt återställd igen.  Efter lunch lekte han med sin likasinnade kompis Alvin. De delar bla intresset att leka med gubbar och att titta på film.

I tisdags hade vi en liten tjej-träff med några mammor dvs jag och Sundsvallsligan.  Vi började med After beach och efter middagen när män och barn gått hem och lagt sig var det meningen att vi skulle gå till en bar på stranden. Men då vår bar här på hotellet serverar väldigt goa drinkar blev vi kvar här hela kvällen. Igår kväll var det killarnas tur. De lyckades dock ta sig lite längre än till hotellbaren J.

Nu är det bara tre dagar kvar tills vi åker till Koh Lipe, det känns väldigt kul samtidigt som det känns lite tråkigt att lämna Koh Lanta. Även om dagarna för det mesta ser likadana ut blir det aldrig långtråkigt, när man väl kommit in i livet här vill man bara stanna. Det är så avslappnande!  Oskar badar mest hela tiden, men helst i poolen. Max gillar både havet och poolen och nu vill han helst inte ha några puffar på sig längre.

Dags även för mig att sova, natti natti.

Efter Koh Jum kände både jag och Martin att det var riktigt kul att komma iväg och se något annat. Vi är väldigt sugna på att ta oss ner till Koh Lipe. Vi hade tänkt det redan förra året men då blev det aldrig av. Det som gör att man drar sig lite är resan som antingen innebär 3 timmar med speedboat eller 5,5 timmar med expressbåten. Men nu vill vi i alla fall åka och det kommer troligen att bli med speedboat. Nu letar vi för fullt efter ett bra hotell. Det verkar vara ganska fullt men något skall vi nog kunna hitta.

Idag har varit ännu en slapp dag på Lanta… :) Vi började vi stranden, byggde lite strandslott, spelade lite strandtennis och hade det gott. Vid lunchtid tog vi en promenad ner till Lanta island resort, en resort vi bodde på förra året. Oskar ville gärna ha pizza till lunch idag och vi visste från förra året att pizzan där var helt ok. Annars äter barnen det mesta man serverar och de äter riktigt bra. Känns skönt att inte behöva oroa sig för det. Efter lunchen gick Oskar och jag till poolen. Martin och Max tog en liten promenad och hämtade upp tvätt. Dagen avslutades med middag i Saladan med familjerna från Sundsvall. Det blev även lite shopping. Det har knappt varit någon shopping alls i år. Utbudet är i stort sätt det samma som förra året.

Imorgon skall Martin och Oskar iväg på heldagsutflykt. En fisketur ut till Koh Haa. Oskar ser väldigt mycket fram emot det. För mig och Max blir det en soft dag på stranden.

Flygresan gick bra, men det är segt att åka så långt. Max hade en intressant konversation med en av flygvärdinnorna på planet mellan Göteborg – Stockholm.

Max: – Jag pruttar nu
Flygvärdinnan: – Aha…
Sen lägger han värdens fis och efter en stund säger han:  - Känner ni vad det luktar!

Och det kände vi…

När vi landade i Bangkok ösregnade och vi blev lite oroade. Men när vi steg av planet i Krabi sken solen och vi kände hur värmen slog emot oss, alltid lika skönt .

Barnen som hade varit imponerande tålmodiga under hela resan började förståligt nog under resan från flygplatsen i Krabi till resorten att tröttna på att aldrig komma fram. Oskar frågade gång på gång – När är vi FRAMME?

För er som känner till DR Lanta så bor vi nu på andra sidan poolen, lite längre in i resorten. Vi hade först tänkt att kanske byta för att bo precis vid poolen men vi känner redan nu att det är bra här.

Igår kväll blev det tuk-tuk färd in till Saladan för lite shopping av det mest nödvändiga, bla mer solskydd och myggmedel. Det blev också en Batmangubbe till Max som han har sovit bredvid och haft vid sin sida hela dan. Oskar ville hellre ha Pokemonkort som vi har spelat med, men både Martin och jag är något tvivlande till kortreglerna… Till vår besvikelse upptäckte vi att vår favoritrestaurang Old House från förra året har stängt. Men vi får hitta andra favoriter.

Efter sol och bad hela dan satte vi oss efter duschen ner på stranden för att ta en Mojito. Barnen lekte på stranden och plötsligt hör vi världens vrål – MAMMA!!! Oskar och Max var helt hysteriska och skräcken lyste i ögonen när de sprang emot oss. Först undrade vi vad som hade hänt sen såg vi att en hund kom springande efter dem. Vi önskar att vi hade haft en bild men det var kanske inte riktigt läge att ta upp kameran .