Varje söndag är det marknad uppe i Saladan. Den hade vi inte besökt innan, så vi tänkte att vi skulle passa på innan vi åker hem. Och… det var inget att ha. Det som var intressant var det att se kötthanteringen. Rått kött utslängt på wellpapp med flugor och skalbaggar och gassande sol. Inte utan att det börjar kurra i maggen.

På väg hem lyckades vi befinna oss vid fel plats och tillfälle för tredje gången när vi lyckades hamna mitt i ytterligare ett monsunregn, det tredje på raken. Kanske inget riktigt monsunregn, men det kom en hel del regn på oss. Vi fick ta skydd under ett tak och efter en halvtimma lyckades vi få tag på en taxi och kunde fly därifrån, genomplöta. Vi hoppas på mer tur med vädret i morgon då vi åker på en dagstur till Phi Phi Islands.

/Martin

Annars hade vi en härlig dag. Förmiddagen ägnade vi vid den härliga stranden. Det var bad, fotboll, strandtennis och frisbeekastning. Vi försökte även bygga sandslott, men den fina korallsanden var inte bra till det. Martin simmade även ut och snorklade från stranden och såg en hel del fiskar. Oskar och Max lekte med två thailändska pojkar och det är så kul att se dem leka ihop fast de inte förstår varandra ett dugg.
Lunch åt vi på ett annat hotell, Mayalay. Om vi någon gång åker tillbaka till Koh Ngai kommer vi absolut att bo på detta hotell. Alla bungarna var byggda i mer enkel stil och alla hade havsutsikt, priserna här var också mer överkomliga.

När lunchen var avklarad tog vi även idag en promenad längs stranden och det tog även idag tid, men vad gör det… Efter att ha gått denna strand upp och ner två gånger kände vi oss ändå ganska färdiga med Koh Ngai, innan middagen bokade vi speedboat tillbaka till Koh Lanta.

Båtvädret kunde inte varit bättre än vad det var idag och vi såg fram emot en skön tur tillbaka till Lanta. Så blev det inte riktigt, en av motorerna på speedboaten fungerade inte men vi började ändå att åka. Mitt på öppna havet möttes vi upp av en annan båt som vi skulle byta till. Vi var ca 15 personer med full packning. Men bytet gick smidigt och även om resan tog lite längre tid än vad som var tänkt kom vi vid lunchtid fram till Koh Lanta.Oskar blev överlycklig för vi fick åka flaktaxi till hotellet. När vi svängde in mot vårt hotell DR Lanta utbrast Oskar – Nu är vi hemma! Och det sammanfattade nog vad vi alla kände. Det var en härlig känsla att komma tillbaka, både hotellgäster som vi lärt känna och personalen hälsade oss välkomna tillbaka och det kändes helt rätt att flytta in i vår gamla bungalow igen.

Från början hade vi tänkta att ö-hoppa de här sista veckorna, men det blir inget med det. Vi har insett att vi hellre stannar här och tar det lugnt den sista veckan. På sin höjd kanske det blir någon dagsutflykt, nu gäller det att ta vara på sista tiden.

Pillan

Klockan ringde imorse kl 6.00. Packningen hade vi klarat av kvällen innan, det som återstod var att dela ut diverse saker vi ansåg inte vara i behov av längre (dvs. saker vi inte fick plats med i packningen) till övriga hotellgäster och personal. Morgonen startade inte så bra, vädermässigt. Himlen var kolsvart och det blåste en del. Det kändes inte jättekul att ge sig ut på havet med speedboat. Speciellt inte eftersom vi har hört en del skräckhistorier. Men det var inte mycket att göra, biljetterna var köpta och vi hade checkat ut från hotellet. Vi sa hej då till alla och begav oss sedan iväg. Vi hann inte långt innan det började störtregna. Oskar tog det hela med ro men Max höll ganska hårt i mig. Resan gick ändå över förväntan. De körde väldigt försiktigt, kanske tog det lite längre tid än beräknat men vi kom i alla fall fram helskinnade.

Då det är lågsäsong nu hade vi inte bokat något hotell i förväg. Vi tänkte att vi skulle få bättre pris när vi väl var på plats. Vi hade siktat in oss på Fantasy resort som vi har hört en del om. Det visade sig att de mest attraktiva bungarna var svindyra och helt oprutbara. Vi tog tillslut ett rum för 2000 bath. Det är rent och fräscht men absolut inget speciellt. Från altanen sitter vi dessutom och tittar rakt in i ett annat hus. Med tanke på att vi betalde 1400 bath på Koh Lanta för betydligt bättre boende känns detta som ett nerköp.

Men… här är verkligen vackert! Härligt vita stränder och turkost vatten. Omgivningarna är otroliga och naturen fantastiskt. Vi tog efter lunch idag en tur ner på stranden. Stranden är inte speciellt lång så en promenad skulle kanske ta ca 10 minuter att gå. Men med barn tar det alltid lite längre tid, det tog för oss runt 1,5 timma. Men det är det som är så skönt, här finns inga tider att passa så Oskar och Max kan springa runt och göra det de vill. Men det är fascinerande att de blir lika upphetsade av varje krabba, eremitkräfta eller ödla som det ser. Det börjar ju ändå bli vardagsmat för dem nu. För dem är alla unika.

Trots att detta är en paradisö blir vi nog inte kvar här så länge, två kanske tre nätter. Om Martin och jag varit runt 25 och barnfria hade vi kanske stannat längre, slappat och läst ut några böcker. Men detta kanske inte är det mest ultimata stället för småbarn. Visst är stranden bra även för barn men Oskar och Max älskar ju sin pool J. Här finns heller inga andra barn så långt ögat når, mest par i olika åldrar.

Allt pekar nu mot att vi återvänder ”hem” till Koh Lanta och tillbringar nog vår sista vecka i Thailand där. Känslomänniska som jag är fällde jag ett par tårar idag över att inte vara där längre.
Men impulsiva som vi är kan planerna snabbt ändras…

/Pillan