När Martin och Oskar var på sitt fiske/snorkling äventyr hade jag och Max en mysig men lite olycklig dag.  Vi började nere på stranden och Max satt och lekte med sina gubbar och bilar. Han gick verkligen upp i sin lek, som bara han kan göra J. Plötsligt kommer Ebba två år och slänger en spade sand rakt i Max ögon. Det var en hel del sand, han kunde inte öppna ena ögat. Efter mycket vatten, ögondroppar och gallskrik ifrån Max var han tagen men ändå vid gott mod. Han kurade ihop sig i min famn och satt så en bra stund. Efter lite glass var han helt återställd igen.  Efter lunch lekte han med sin likasinnade kompis Alvin. De delar bla intresset att leka med gubbar och att titta på film.

I tisdags hade vi en liten tjej-träff med några mammor dvs jag och Sundsvallsligan.  Vi började med After beach och efter middagen när män och barn gått hem och lagt sig var det meningen att vi skulle gå till en bar på stranden. Men då vår bar här på hotellet serverar väldigt goa drinkar blev vi kvar här hela kvällen. Igår kväll var det killarnas tur. De lyckades dock ta sig lite längre än till hotellbaren J.

Nu är det bara tre dagar kvar tills vi åker till Koh Lipe, det känns väldigt kul samtidigt som det känns lite tråkigt att lämna Koh Lanta. Även om dagarna för det mesta ser likadana ut blir det aldrig långtråkigt, när man väl kommit in i livet här vill man bara stanna. Det är så avslappnande!  Oskar badar mest hela tiden, men helst i poolen. Max gillar både havet och poolen och nu vill han helst inte ha några puffar på sig längre.

Dags även för mig att sova, natti natti.

Nu är boendet bokat och betalt på Koh Lipe. Vi ska på Bundhaya Resort mellan (kanske längre) 29 mars och 2 april, alltså fyra nätter. Vi kommer att bo här för 1800 bath/natt inklusive frukost.

Igår tog vi en sväng till Time for lime som ligger längst ner på stranden, ca 2 km promenad från oss. Vi var där och åt några gånger förra året och då var maten top notch. Då kunde man beställa vanliga rätter som t ex en helt grym phad thai. Nu hade den menyn ersatts av en 6 rätters provsmakningsmeny. Middagen började hyfsat men utvecklades mot slutet till det kanske mest smaklösa vi ätit. Årets djupdyk tyvärr.

På vägen hem hamnade jag och Oskar lite efter Pillan och Max pga Oskar glömt två pinnar utanför restaurangen. Då fick Pillan avnjuta lite historier om Max och hans vardag. Hans verklighet verkar bestå av filmer han sett, fantasier och saker han har hört och upplevt. Inga bekymmer där… Här är ett litet utdrag ur en av hans historier som han berättat helt seriöst.

Pappaaaa…, Mamma… Vet duuuu… En gång när jag va ensam, dååå, då kom det en rymdraket å plockade upp mej, o då frågade jag va dom hetteee, å då sa dom Bajskorv Fissnopp, å så frågade dom vad ja hetteeee, å då då sa ja Max Christer men inte Linuuus. Sen fråga dom vad jag hade för tröja, å då sa ja monkey kong, å då fråga dom vad jag hade för byxer å då sa ja monster älgen. Å så fick ja ta på mej bälteeet.

Osv, osv…

I dag har vi också försökt att få tag på resorten på Koh Jum som vi ska åka till men vi har inte lyckats med mail eller telefon. Det får nog bli att vi åker dit och tar något på plats.

De sista dagarna har vi ätit på ett ställe som heter Old House i Saladan. Varför hittade vi inte det stället tidigare? Den billigaste och godaste Padh Thaien hittills. 50 baht, alltså ca 13 kr för världens godaste nudelrätt (har inte provat så många, men ändå). Jag, Pillan, Oskar och Max beställde in fem varmrätter, en öl, en flaska vatten och två mangoshaker för 510 baht. Det är knappt 140 kr översatt till svenska pengar. På många ställen här hade samma beställning gått på över 1000 baht. Kommer vi tillbaks nästa år så kommer vi att äta mycket här. Bästa kyckling med cashewnötter hittills enligt Pillan, den bästa Padh Thaien enligt mig och de bästa korvarna enligt Max. Goa hamburgare med.

Vi syns snart!

Martin

Vi hade inte så höga förväntningar på Phi Phi innan vi kom dit men vi trodde nog ändå att det skulle vara bättre än vad det var. För det första så ingick det ett stop i Maya Bay och då tror man ju givetvis att man skall få gå iland på ”The Beach” stranden. Inte för att vi kände att det var så viktigt men det ingick ju ändå i paketresan som vi köpt. Alla vi i båten blev lite snopna när vi insåg att det inte skulle bli något stopp på Maya Beach, istället hade vi lunch på en pyttestrand som mest såg ut som en återvinningsstation. För 11 år sen när jag var på Phi Phi gjorde vi en snorkelutflykt till Maya Bay och vi var den enda båten där den dan. Idag fanns det nog inte en enda båt som inte stannade där. För de som ville snorkla var det ju inte helt lätt med alla båtar som körde fram och tillbaka.

Från början hade vi ju lite planer på att sova över på Phi Phi några nätter men idag när vi kom iland på Phi Phi Don var vi väldigt glada för att vi inte skulle göra det. Vilket jippo, denna ö som var så vacker! Nu finns knappt någon strandremsa kvar för allt som de har byggt.

Bäst idag var Martins inköp av tröja, mitt inköp av bikini och framför allt det klara vattnet runt Phi Phi öarna, det måste sägas att det är helt fantastiskt! Bäst idag enligt Oskar och Max – att de fick varsitt rör med Mentos godis.

Det börjar bli en dålig ovana att det regnar när vi är ute och rör på oss, på väg hem idag möttes vi av ett jätteregn. Vi fick lämna våra goa platser på däck och istället sätta oss inomhus. Som tur var så gick det snabbt över.Trots att Koh Lanta inte har det klaraste vattnet kändes det som vanligt skönt att komma ”hem” igen. JVi är tacksamma för att vi bor här och inte på Phi Phi.

Dagen avslutades med middag med våra norrländska grannar Timo, Cilla och deras två barn Alvin och Ebba. Alla barnen var trötta och hungriga innan middagen kom in och Oskar, Max och Alvin som är 4 år höll innan middagen på att slå ihjäl varandra för att de inte kunde komma överens om en frisbee. Det är lustigt för barnen har tjatat om att vi skall äta middag ihop i flera dagar. Men så fort magarna var fyllda så lekte de hur bra som helst. Max kände sig riktigt stor när han fick ta hand om lilla Ebba som bara är 1 år.

Dags att sova, gonatt.

Pillan

Varje söndag är det marknad uppe i Saladan. Den hade vi inte besökt innan, så vi tänkte att vi skulle passa på innan vi åker hem. Och… det var inget att ha. Det som var intressant var det att se kötthanteringen. Rått kött utslängt på wellpapp med flugor och skalbaggar och gassande sol. Inte utan att det börjar kurra i maggen.

På väg hem lyckades vi befinna oss vid fel plats och tillfälle för tredje gången när vi lyckades hamna mitt i ytterligare ett monsunregn, det tredje på raken. Kanske inget riktigt monsunregn, men det kom en hel del regn på oss. Vi fick ta skydd under ett tak och efter en halvtimma lyckades vi få tag på en taxi och kunde fly därifrån, genomplöta. Vi hoppas på mer tur med vädret i morgon då vi åker på en dagstur till Phi Phi Islands.

/Martin

Annars hade vi en härlig dag. Förmiddagen ägnade vi vid den härliga stranden. Det var bad, fotboll, strandtennis och frisbeekastning. Vi försökte även bygga sandslott, men den fina korallsanden var inte bra till det. Martin simmade även ut och snorklade från stranden och såg en hel del fiskar. Oskar och Max lekte med två thailändska pojkar och det är så kul att se dem leka ihop fast de inte förstår varandra ett dugg.
Lunch åt vi på ett annat hotell, Mayalay. Om vi någon gång åker tillbaka till Koh Ngai kommer vi absolut att bo på detta hotell. Alla bungarna var byggda i mer enkel stil och alla hade havsutsikt, priserna här var också mer överkomliga.

När lunchen var avklarad tog vi även idag en promenad längs stranden och det tog även idag tid, men vad gör det… Efter att ha gått denna strand upp och ner två gånger kände vi oss ändå ganska färdiga med Koh Ngai, innan middagen bokade vi speedboat tillbaka till Koh Lanta.

Båtvädret kunde inte varit bättre än vad det var idag och vi såg fram emot en skön tur tillbaka till Lanta. Så blev det inte riktigt, en av motorerna på speedboaten fungerade inte men vi började ändå att åka. Mitt på öppna havet möttes vi upp av en annan båt som vi skulle byta till. Vi var ca 15 personer med full packning. Men bytet gick smidigt och även om resan tog lite längre tid än vad som var tänkt kom vi vid lunchtid fram till Koh Lanta.Oskar blev överlycklig för vi fick åka flaktaxi till hotellet. När vi svängde in mot vårt hotell DR Lanta utbrast Oskar – Nu är vi hemma! Och det sammanfattade nog vad vi alla kände. Det var en härlig känsla att komma tillbaka, både hotellgäster som vi lärt känna och personalen hälsade oss välkomna tillbaka och det kändes helt rätt att flytta in i vår gamla bungalow igen.

Från början hade vi tänkta att ö-hoppa de här sista veckorna, men det blir inget med det. Vi har insett att vi hellre stannar här och tar det lugnt den sista veckan. På sin höjd kanske det blir någon dagsutflykt, nu gäller det att ta vara på sista tiden.

Pillan

Klockan ringde imorse kl 6.00. Packningen hade vi klarat av kvällen innan, det som återstod var att dela ut diverse saker vi ansåg inte vara i behov av längre (dvs. saker vi inte fick plats med i packningen) till övriga hotellgäster och personal. Morgonen startade inte så bra, vädermässigt. Himlen var kolsvart och det blåste en del. Det kändes inte jättekul att ge sig ut på havet med speedboat. Speciellt inte eftersom vi har hört en del skräckhistorier. Men det var inte mycket att göra, biljetterna var köpta och vi hade checkat ut från hotellet. Vi sa hej då till alla och begav oss sedan iväg. Vi hann inte långt innan det började störtregna. Oskar tog det hela med ro men Max höll ganska hårt i mig. Resan gick ändå över förväntan. De körde väldigt försiktigt, kanske tog det lite längre tid än beräknat men vi kom i alla fall fram helskinnade.

Då det är lågsäsong nu hade vi inte bokat något hotell i förväg. Vi tänkte att vi skulle få bättre pris när vi väl var på plats. Vi hade siktat in oss på Fantasy resort som vi har hört en del om. Det visade sig att de mest attraktiva bungarna var svindyra och helt oprutbara. Vi tog tillslut ett rum för 2000 bath. Det är rent och fräscht men absolut inget speciellt. Från altanen sitter vi dessutom och tittar rakt in i ett annat hus. Med tanke på att vi betalde 1400 bath på Koh Lanta för betydligt bättre boende känns detta som ett nerköp.

Men… här är verkligen vackert! Härligt vita stränder och turkost vatten. Omgivningarna är otroliga och naturen fantastiskt. Vi tog efter lunch idag en tur ner på stranden. Stranden är inte speciellt lång så en promenad skulle kanske ta ca 10 minuter att gå. Men med barn tar det alltid lite längre tid, det tog för oss runt 1,5 timma. Men det är det som är så skönt, här finns inga tider att passa så Oskar och Max kan springa runt och göra det de vill. Men det är fascinerande att de blir lika upphetsade av varje krabba, eremitkräfta eller ödla som det ser. Det börjar ju ändå bli vardagsmat för dem nu. För dem är alla unika.

Trots att detta är en paradisö blir vi nog inte kvar här så länge, två kanske tre nätter. Om Martin och jag varit runt 25 och barnfria hade vi kanske stannat längre, slappat och läst ut några böcker. Men detta kanske inte är det mest ultimata stället för småbarn. Visst är stranden bra även för barn men Oskar och Max älskar ju sin pool J. Här finns heller inga andra barn så långt ögat når, mest par i olika åldrar.

Allt pekar nu mot att vi återvänder ”hem” till Koh Lanta och tillbringar nog vår sista vecka i Thailand där. Känslomänniska som jag är fällde jag ett par tårar idag över att inte vara där längre.
Men impulsiva som vi är kan planerna snabbt ändras…

/Pillan