Jag tog en promenad på stranden i fredags och det var som (nästan, antar jag) att gå runt på ett slagfält. Det låg strandade fiskar döda och lemlästade överallt. Det var som att återuppleva Braveheart, fast med fisk. Jag hittade en boxfish, en bläckfisk, två blåsfiskar (varav en på ca 35 cm), några (av mig…) oidentifierade firrar varav en halshuggen (som sagt, Braveheart) och en manet. Man fick titta var man satte fötterna…

På eftermiddagen senare samma dag åkte vi till Old Town ihop med Cilla och Timo. Mr Adam körde oss i en songtaew utan stötdämpare bak, vilket kändes som att åka ribbåt där vägarna var som värst. Old Town är inget annat än en liten håla bestående av en pir, en gata och kanske något mer, men de har ett ställe som heter Mango House som har riktigt grymma hamburgare, och det behövs en saftig hamburgare ibland för att variera sig från thaimaten.

Igår (lördag) började Oskar att klaga på lite ont i örat. Eftersom var och varannan unge på resorten åkt på öroninflammation (poolens fel, enl många) så tänkte vi att det är bäst att fixa medicinering snabbt. På måndagen skulle vi ju åka vidare till Koh Lipe och då är det ju gött att ha påbörjat medicineringen, tyckte vi. Så på rekommendation av några longstayare på resorten så tog vi första tuc-tuc till dr Sallarin på Long Beach. Tyvärr var dr Sallarin inte tillgänglig utan skulle återkomma igen en vecka senare.

Så vi fortsatte färden tillbaka igen, mot Saladan där det också finns en läkarmottagning. Där var det tyvärr också ont om läkare, men två snälla tjejer som jobbade i receptionen (tror vi nu) försökte hjälpa till att ställa diagnos på Oskars öra. Båda lyste lite med öronlampan (eller vad heter det?) och pekade och pratade och kom fram till att det inte var någon infektion, utan att det var vax i örat. Absolut ingen infektion sa de, så vi gick till apoteket och köpte örondroppar och en liten flaska Paracetamol.

Tyvärr så blev ju inte örat bättre, utan mycket värre, så idag (söndag) åkte jag och Oskar till Old Town där Koh Lantas Hospital ligger. Där blev han snabbt inskriven (som Master Oskar Clasbors) och undersökt av läkare. De konstaterade att Master Oskar hade lite feber och öroninflammation (inget vax!!). När farbror doktorn kände på Oskars öra så grät Oskar så att tårarna sprutade som på Lille Skutt.

Vi hämtade ut mer Paracetamol, Antibiotika att dricka, Antibiotika som droppar för öronen och även en liten flaska medicin mot snuva och öronont. Så nu är Master Oskar medicinerad och förhoppningsvis redo i morgon när vi åker till Koh Lipe med expressbåt kl 10 imorgon förmiddag. Det ska ta mellan 5-6,5 timmar beroende på sjögång mm.

Nu verkar regnperioden ha börjat så smått också. Hoppas att den inte har nått Koh Lipe ännu…

Efter Koh Jum kände både jag och Martin att det var riktigt kul att komma iväg och se något annat. Vi är väldigt sugna på att ta oss ner till Koh Lipe. Vi hade tänkt det redan förra året men då blev det aldrig av. Det som gör att man drar sig lite är resan som antingen innebär 3 timmar med speedboat eller 5,5 timmar med expressbåten. Men nu vill vi i alla fall åka och det kommer troligen att bli med speedboat. Nu letar vi för fullt efter ett bra hotell. Det verkar vara ganska fullt men något skall vi nog kunna hitta.

Idag har varit ännu en slapp dag på Lanta… :) Vi började vi stranden, byggde lite strandslott, spelade lite strandtennis och hade det gott. Vid lunchtid tog vi en promenad ner till Lanta island resort, en resort vi bodde på förra året. Oskar ville gärna ha pizza till lunch idag och vi visste från förra året att pizzan där var helt ok. Annars äter barnen det mesta man serverar och de äter riktigt bra. Känns skönt att inte behöva oroa sig för det. Efter lunchen gick Oskar och jag till poolen. Martin och Max tog en liten promenad och hämtade upp tvätt. Dagen avslutades med middag i Saladan med familjerna från Sundsvall. Det blev även lite shopping. Det har knappt varit någon shopping alls i år. Utbudet är i stort sätt det samma som förra året.

Imorgon skall Martin och Oskar iväg på heldagsutflykt. En fisketur ut till Koh Haa. Oskar ser väldigt mycket fram emot det. För mig och Max blir det en soft dag på stranden.

De sista dagarna har vi ätit på ett ställe som heter Old House i Saladan. Varför hittade vi inte det stället tidigare? Den billigaste och godaste Padh Thaien hittills. 50 baht, alltså ca 13 kr för världens godaste nudelrätt (har inte provat så många, men ändå). Jag, Pillan, Oskar och Max beställde in fem varmrätter, en öl, en flaska vatten och två mangoshaker för 510 baht. Det är knappt 140 kr översatt till svenska pengar. På många ställen här hade samma beställning gått på över 1000 baht. Kommer vi tillbaks nästa år så kommer vi att äta mycket här. Bästa kyckling med cashewnötter hittills enligt Pillan, den bästa Padh Thaien enligt mig och de bästa korvarna enligt Max. Goa hamburgare med.

Vi syns snart!

Martin

Vi fick snällt ta skydd i en affär drygt en halvtimme innan vi lyckades komma över en taxi. Vi hade tänkt äta på ett ställe som heter ”Time for lime” längst ner på Klong Dao Beach en gång till innan vi drar vidare och vi tänkte att det skulle vara ett bra tillfälle nu. Så vi åkte dit. Taxin släppte av oss ca 150 meter från restaurangen och sedan var det bara att springa.
  
När vi sedan ätit klart väntade vi på att det skulle sluta regna eller i alla fall lugna ner sig och sedan bar det av över stranden. Efter en halv kilometer började det regna igen, dock inte lika mycket som innan, men tillräckligt för att ta Oskar på axlarna och springa. Pillan kom strax efter med Max i vagnen. Hemma i bungalowen blev det varma duschar och gonatt. Gonatt.   

/Martin

De pastellfärgade pillren har gjort underverk på Pillan som idag gav upp sin bananmilkshakediet och följde med och åt riktig mat. Hon är inte riktig bra ännu, men hon säger att det inte gör så ont längre men det känns som om hon går omkring i en bubbla. Ok. Pillan ska på återbesök hos farbror doktorn på onsdag nästa vecka, så vi stannar lite längre än vad vi hade tänkt först och blir kvar här tills på torsdag. Efter det så har vi en och en halv vecka kvar och då väntar (som det ser ut nu) Koh Hai, ett par dagar på Phi Phi Island och kanske något annat. Vi får se.

Ovanligt fin solnedgång i kväll. Se bild på Max. Tätt följt av åska och skurar.

Martin

Saladans Health Center är inget sjukhus men där finns läkare tillgängliga mellan vissa tider. Hela besöket tog väl ca 15 minuter inklusive inskrivning och tablettutlämning. Doktorn sa att hon hade en ”infection in the ear” och att det var ”red and swollen and full of wax”. Så kan det gå, tydligen inte helt ovanligt om man legat och plaskat i vattnet för mycket, i Pillans fall berodde det antagligen på snorklandet vid Koh Rok. I alla fall, allt gick på en kvart och Pillan lämnade stället med en uppmaning om att hålla sig borta från stark sol och vatten samt med tre kartor piller: antibiotika, inflammationshämmande och smärtstillande.

Färgstarka piller lovar om starka grejer, så vi hoppas att det går över snabbt. Återbesök om en vecka.

Martin

Luftmadrassen som jag precis guppat omkring i havet med plus lite annat blåste iväg på stranden. Detta såg Max som blev hysterisk. Jag tog upp Max för att gå tillbaka med honom och när vi kom till resortens bar, som stod och skakade av blåsten, försökte jag lugna honom med att det inte är farligt när det blåser lite grann. När Max såg baren skaka och grejer flyga omkring så blev tyvärr effekten den motsatta. Så jag lämnade över honom till Pillan som var på väg tillbaks till bungen och sprang ner till havet igen för att fortsätta vågsurfa med luftmadrassen.

När vi åt lunch lite senare så var Max inte hysterisk längre, men… han var mycket noga med att allt som stod på bordet: glas, tallrikar, bestick, vattenflaska mm, skulle hållas fast för att det inte skulle blåsa iväg. Han var väldigt bekymrad.

På grund av vädret så struntade vi i poolen och gick in till Saladan med mossan och fassan i stället. Vädret blev bättre, så det blev en skön eftermiddag med lite Singha, märkeskopieshopping och en död hund som låg vid sidan av vägen.  Vi avslutade dagen med lite barracudafilé på PaPa och tuc-tuc hem. Gonatt.

Martin

Oskar är ju fortfarande som en fisk i poolen och nu vägrar han att använda sina flyt-puffar. Han håller sig till kanten och simmar kortare sträckor utan hjälp. Helst simmar han under vattnet. Nästan alla ungar verkar tycka att det är mycket enklare än att hålla huvudet ovanför vattenytan. Så är det… Han är i alla fall helt grym och idag så fick han låna cyklop och snorkel av en annan kille vid poolen och det tyckte han var görkul, så vi tänkte att vi skulle köpa ett par till honom.

När vi står utanför affären i Saladan och prutar på cyklop och snorkel så sitter Max på en liten plastpall bredvid oss och kollar vad som händer på gatan. Plötsligt ligger Max nere på trottoaren mellan pallen och en moped och jämrar sig. Max har slagit upp ett sår på sin ena fot som precis börjat läka och det börjar rinna blod från såret. När jag tar upp Max från trottoaren så ser Max blodet och går från att jämra sig till att gallskrika och inom 10 sekunder så står hela personalen runt oss och undrar vad som händer.

Det var ca 5-7 personer som stod runt oss och undrade vad som hände och servade oss med plåster och sprit att tvätta såret med. När Max såg den lilla spritflaskan som thai-tjejen kom springande med så gick han från att gallskrika till att bli helt hysterisk. Det var samma spritflaska som vi har köpt för att tvätta sår (myggbettrelaterade sår) och som svider rätt bra, och den har Max blivit utsatt för av oss (och tydligen inte glömt). Så thai-tjejen fick snabbt vända om och lägga tillbaka flaskan där hon tog den.

Åter till poolen. Eftersom Oskar bestämt sig för att lägga sina puffar på hyllan, bestämde sig idag Max för att göra samma sak. Han fick på sig Oskars simglasögon och gick med bestämda steg mot poolen. När han skulle kliva i sa Pillan till honom att ta på sig puffarna igen, men fick svaret ”Nä ja é dykare” och sedan dök han i… och sjönk som en sten. Pappa fick agera livräddare och hoppa i och hämta Max som var i svårt chocktillstånd… Så kan det gå.

/Martin

Lördag

I lördags blev det elefantridning ihop med Oskars och Max nya kompisar, Abbe och Edvin. Så sent som förra sommaren gallskrek Max när han såg en fluga och både Oskar och Max är livrädda för hundar och utklädda människor (typ Björnes Magasin…). Hundrädslan har dock blivit lite bättre här eftersom hela stranden är full med övergivna hundar som springer omkring, så de börjar vänja sig.

I alla fall… vi visste inte hur det skulle gå att sitta på ett stort djur som de tidigare bara sett på tv. Men det gick bra. Max var lite darrig när vi satte oss på elefanten Tong, 13 år, Oskar tyckte det var spännande. När vi hade kommit halvvägs tappade Oskar sina solglasögon men elefanten, på uppmaning av skötaren och hans ishacka, plockade upp dem och gav glasögonen oskadda till skötaren som satt på elefantens nacke.

När vi efter en halvtimmes tur återvände var det dags för matning av Tong och hans två kompisar. Vi fick köpa bananklasar för 50 baht styck och sedan mata djuren. Då fick Oskar nog av elefanterna och drog sig tillbaka, Max följde lätt motvilligt med pappa och tryckte in bananer i snablarna.

Söndag

En lugn söndag med solning, badning och fotboll på stranden som vi avslutade med middag på stranden med Abbe och Edvin och deras päron som åker hem i morgon.

Efter att ha druckit något som ser ut som kaffe men inte smakar som det i tre veckor, så beställde jag in en kopp filterkaffe efter maten. Den första koppen riktigt kaffe på tre veckor gjorde att mitt hjärta fick jobba dubbelt och jag började kallsvettas. Underbart!
Måndag

Åkte in en sväng till Saladan på kvällen och åt på PaPa, en restaurang som ägs av en Robinson-Kent-liknande svensk. Där kan man beställa in thailändska färska jätteräkor som är tillagade på svenskt sätt. Riktigt gott! Hela kalaset med ett halvt kilo färska räkor, en räkmacka (färska räkor där med), en portion med köttbullar (grymma köttbullar enligt mig) och makaroner till Oskar och Max plus dricka (ett par Singha, Fanta och vatten) gick på ca 250 kr. Undrar vad man skulle betala hemma. Detta kostade dock lite mer än vad vi brukar betala. Ett halvt kilo färska räkor betalade vi ca 450 baht (ca 110 kr) för och en normal varmrätt brukar kosta ca 100 baht (ca 25 kr).

Just nu sitter vi och resten av de boende på resorten och lyssnar på Time out med Martin Timell som våra nya grannar i bungalowen bredvid oss har tagit med sig på DVD och sitter och tittar på. Tack för det

Pga känd anledning kommer bilder till detta senare.

Ha det!

Martin

/Martin