Bilderna från eldshowen är från dagen före nyårsafton, då några thai-killar repade (tror jag) inför nyårsafton.

Vi har bl a tagit en tur till en restaurang som heter Same Same But Different och som ligger på Kantiang Bay på södra delen av Koh Lanta. Kanonkäk, men tyvärr med bara en engelsktalande i personalen vilket i kombination att Thailändare ofta inte vill erkänna att de inte förstår gjorde att man fick vänta och vänta, men vem har en tid att passa här? Grym mat i alla fall! På flaket hem så stämde vi upp i falsk julsång och lite andra gobitar från 50-talets Olofstorp.

En liten sväng till Old Town har vi också gjort. Inte mycket att se där, men de har det godaste hamburgare jag har ätit hittills i mitt liv på Mango i Old Town. Kan vara bra att veta.

Vidare tog vi i går en tur till Relax Bay som är en liten vik precis nedanför Long Beach. Där var det otroligt skönt. Lite snorkling, mango-mojitos, gött käk osv. Som vanligt med andra ord.

Oskar missar ju lite läxa som han måste ta igen här nere, vilket vi försöker hitta tid för honom mellan allt bad, glassätning och shakedrickning. Han sköter sig exemplariskt, i fall fröken läser detta…

Vädret har ju varit lite halvdant, men de sista dagarna har det varit KANON! Hoppas att det håller i sig. Och gör det inte det, så är det ok det med. Här är det skönt även om det regnar en timme och är molningt. Det växlar fort och skurarna varar oftast inte länge.

Jag har också lärt mig att thai spicy här på resorten och thai spicy uppe gatan på ett hak med rosa plaststolar inte är samma sak. FY FAN det var det starkaste jag har ätit. Här på resorten är det starkt, men man känner smaken vilket alltid är kul (om det är gott, vilket det är!!), men på stället med de rosa plaststolarna kände jag bara hur svetten sprutade och att tungan sved och svullnade upp. Men det var en upplevelse även det…

I morgon blir det Koh Rok och snorkling.

Stämningen sänktes även pga att Emelie hade möjlig lunginflammation. Jennie och Jacob fick åka med henne till Bangkok Hospital i Phuket för vidare undersökning. Eftersom detta inlägg skrivs några dagar sent så kan vi meddela att de kom tillbaka två nätter senare, med en klart piggare Emelie. Slutet gott, allting gott…

Och som om inte detta var nog drabbades Christer av en timmeslång febertopp och någon slags blemma baktill (därav kudden på bilden) efter paketöppningen.

Vi valde Sivalai resort, vi hörde bra om det från några Boråsare på D.R Lanta och de hade rätt, det var riktigt grymt. Bokningen och allt gick dock lite för smidigt för att vara sant, vi bokade två nätter i en front beach bungalow och allt gick som smort. Men när vi kom hem på kvällen och kollade mobilen så hade vi massor med SMS som uppmanade oss att gå in på vår mail och titta och då visade det sig att bokningssajten där vi bokade inte var riktigt uppdaterad, så vi fick inte två nätter i vår beach front bunge utan bara en natt och en natt i en vanlig bunge. Och det gick ju riktigt fint, har man inte större bekymmer en så, så har man det gött. Och det var riktigt fina hyddor, har nog aldrig bott så bra faktiskt! Stora, fina bungalows med riktigt högt i tak och mycket utrymme.

Oskar fick köra golfbilen med bagaget och var kanonnöjd. Max tyckte att Koh Mook var hans favoritställe på jorden för att man kunde ta en munk till frukost. Sanden var riktigt fin och vit mjölsand som lät som om man gick i blötsnö när man gick på den. Så nära snö man kan komma just nu.

Jag och Oskar lämnade de andra och åkte tuc-tuc till Saladan där vi käkade dillkokta Thailands-räkor och krabbsoppa på Pa-Pa. Riktigt gott med lite omväxling i matväg. Nudlar och ris i all ära, men det blir ganska mycket sådant, så det är inte fel att bryta av med något annat då och då innan man går på Thaimaten igen.

Förutom detta är läget följande: Max har lyckats att skrapa upp foten vid poolen, ramlat ner från en (stillastående) flakbil och skrapat upp armbågen. Jennie och Jacob har har hunnit med två besök hos tant doktorn på Long Beach med Hannah som har åkt på halsfluss och Emelie som har hosta. Ester har värmeby på värmeby och klagar på att hon är vit som ett spöke efter hela 2 dagar i solen. Osv, osv…

Christer hälsar och tackar för alla gratulationer!

Dagen har varit grym, Oskar har tack vare övertalning och en liten muta äntligen upptäckt att poolen inte är allt och att det är grymt kul att bada i havet, Max är en blivande svensk mästare i simning osv. Och det är inte fel att det ända matintaget de närmsta veckorna är thaimat.

Flygresan gick bra, men det är segt att åka så långt. Max hade en intressant konversation med en av flygvärdinnorna på planet mellan Göteborg – Stockholm.

Max: – Jag pruttar nu
Flygvärdinnan: – Aha…
Sen lägger han värdens fis och efter en stund säger han:  - Känner ni vad det luktar!

Och det kände vi…

När vi landade i Bangkok ösregnade och vi blev lite oroade. Men när vi steg av planet i Krabi sken solen och vi kände hur värmen slog emot oss, alltid lika skönt .

Barnen som hade varit imponerande tålmodiga under hela resan började förståligt nog under resan från flygplatsen i Krabi till resorten att tröttna på att aldrig komma fram. Oskar frågade gång på gång – När är vi FRAMME?

För er som känner till DR Lanta så bor vi nu på andra sidan poolen, lite längre in i resorten. Vi hade först tänkt att kanske byta för att bo precis vid poolen men vi känner redan nu att det är bra här.

Igår kväll blev det tuk-tuk färd in till Saladan för lite shopping av det mest nödvändiga, bla mer solskydd och myggmedel. Det blev också en Batmangubbe till Max som han har sovit bredvid och haft vid sin sida hela dan. Oskar ville hellre ha Pokemonkort som vi har spelat med, men både Martin och jag är något tvivlande till kortreglerna… Till vår besvikelse upptäckte vi att vår favoritrestaurang Old House från förra året har stängt. Men vi får hitta andra favoriter.

Efter sol och bad hela dan satte vi oss efter duschen ner på stranden för att ta en Mojito. Barnen lekte på stranden och plötsligt hör vi världens vrål – MAMMA!!! Oskar och Max var helt hysteriska och skräcken lyste i ögonen när de sprang emot oss. Först undrade vi vad som hade hänt sen såg vi att en hund kom springande efter dem. Vi önskar att vi hade haft en bild men det var kanske inte riktigt läge att ta upp kameran .

Det var samma människor som åt lunch i restaurangen och det var samma människor som satt runt poolen med sina (samma som sist…) barn. Detta gjorde ju att man smälte in direkt och kunde gå direkt på att bara ta det lugnt. Ingen miljöanpassning här inte, bortsett från att temperaturen visar liiite högre än hemma och att luftfuktigheten gått från 20% till 100% jämfört med hemma.

Planerna nu är att ta det lugnt i en vecka till ungefär, då vi tar en tripp på några dagar till Koh Jum, som är en ö belägen här utanför Koh Lanta någonstans. Dit åker vi med familjen Kohtala från Sundsvall. Sedan har vi lite planer på att åka ner till Koh Kradan eller Koh Muk ett par-tre dagar. Kan ju vara kul att se någonting nytt nu när man ända tagit sig hit. Killen som körde oss ner till D.R. Lanta berättade att Koh Kradan har lika fina stränder och vatten som Koh Rok som ni kan läsa om här. Och det vill man ju gärna uppleva igen.

Det ska bli GRYMT! Bara fyra och en halv veckor kvar av snö, kyla och andra djävulskaper… Tiden går fort. : ) Och när vi kommer hem är våren här! Gött, gött, gött!